Idag vaknade jag av att Tirzah rusade in i rummet vid halv åtta eller nåt sånt, och säger att vi måste ta kort på Yonatan som håller kattungarna. Öh jaha tänker jag och det är så viktigt? Kan ju knappast vara första gången det kommer hända eller har hänt. Men som den goda faster jag trots allt försöker vara, ibland iallafall. Masar jag mig sakta upp, vilket kanske inte är så konstigt för mig längre att gå upp tidigt. Även om jag faktiskt är på semester. Jag tänkte som så att jag behöver ju inte ställa om mig mer än att jag faktiskt har normala sov/vaken tider. Vilket jag inte brukar ha hemma, då man går och lägger sig tidigast tolv och går upp så sent som möjligt innan jobbet eller sover så länge som möjligt om man är ledig och lämnar inte sängen förrän man har både ätit frukost och lunch där. Eller om det till och med blir brunch.
Som sagt jag tar mig ut till de andra som sitter i vardagsrummet/levarummet som Tizrah så fint översätter det till från engelska till svenska. Då vid det laget har jag ju tydligen missat den fina bilden då Yohatan har alla kattungar i knät, men här är iallafall några fina kort. Man kan hålla kattungar hur som helst, bara så ni vet.
till frukost gjorde jag svenska pannkakor/plättar försökte även göra lite bärmos ala Farmor, min Farmor alltså. men det blev bara blåbär och björnbär i den. Gott och uppskattat blev det.
Yonatan både gul och blå.
ett mysigt tillfälle idag då Shlomit stod utanför och ropade och hojtade på Yonatan. Och han gapskrattade och hojtade tillbaka.
Tack Jesus för att vulkanen inte är igång längre! I natt är det sista natten utan Min Daniel. Så illa gött och roligt det ska bli att han kommer. Det har gått i en rasande takt denna första månad, så jag tycker nog inte att det har varit så jobbigt som jag trodde det skulle bli att vara ifrån honom så länge. Men jag ser verkligen fram emot att få ha honom här och få visa honom USA och det jag har fått uppleva.
Tingeling på återseende
Ha´en riktigt bra tid tillsammans därborta.
SvaraRaderaVi ses